Graviditet

Ja, jag lägger in tre inlägg efter varandra. Det är mina tankar som dykt upp under tiden som jag snurrat runt inne hos Kostdoktorn.se.

Jag blev i år (2010) 35 år... ung, enligt mitt ID-kort, men jag blir egentligen inte en dag äldre än 25, kommer hävda det då jag fyller 100 också (om man nu har lyckan att bli så ung) :D.
Jag har varit gift sedan 2005 med min underbara (och smala) make Per som jag träffade via en sajt på nätet vintern 2001. Vi flyttade ihop i januari/februari 2002, japp, det fick snabbt där, till svärmors förskräckelse, *fniss*, skojade bara, men det skedde i en rasande fart, mkt pga att vi bodde i varsin ände av landet, han i Uppland, jag i Värmland.
Vi har länge velat ha barn men verkar inte riktigt lösa sig på den punkten.

Fortsätter kika igenom Kostdoktorns alla sidor och blogginlägg etc och kom förbi detta inlägg som handlar om att äter du mindre socker kan det bli fler barn.

Nu har ju inte jag PCO, vad jag vet ialla fall, för de tecken som uppges i inlägget stämmer inte så väl in på mig - men jag ska väl nämna att det senaste två åren har min mens gjort så krumbukter som är mkt oroande eller åtminstone ibland. Det händer inte varje månad.

Förra året tex så gjorde den det för första gången, uteblev i en veckans tid, innan dess hade Per nästan kunnat pricka in min mens med både dag och tidpunkt, spot on! Men just den gången uteblev den och till storyn hör även att det fanns ett möjligt tillfälle för ett eventuellt barnmakeri så chansen att det var en graviditet var inte helt utesluten.
Och då min mens aldrig gjort ett sådant uppehåll tidigare var ialla fall Per helt 100 på att vi lyckats. Jag är lite av en pessimist så jag började inte tro i samma banor som honom förrän lite mer än halva veckan gått. Men hemtestet visade dock inget. Samma dag som jag bokade tid hos barnmorskan kom min mens och jag bröt fullständigt ihop. Jag hade ju börjat hoppas vid det laget...

Ett par veckor senare berättade en av mina kusiner som jag står väldigt nära, näsan syskonnära, att hon väntade barn. Så jag kanske var skengravid :D Naturligtvis var jag glad för henne samtidigt som jag var väldigt ledsen för mitt misslyckande.
I våras blev jag kusinmoster till världens supergoaste grabb, en sådan kille som redan stjäl kvinnors hjärtan med sina ögon :D

Nu kan det ju vara så att jag eller Per inte kan få barn även om jag går ner i vikt, men det är ju helt klart värt att chans på, inte sant?

/Tootsie